onsdag, oktober 01, 2008

"Little-N" blev religiös










Jag har inte mycket till övers för religion. Kristendom eller scientologi, för mig är det samma skit.

Därför blev jag lite orolig när "Little-N" förklarade för mig att han tänkt gå i kyrkan. Min nyfikenhet tog överhanden och jag började luska i det hela. Till slut fick jag reda på att han tänkte spendera helgen i Umeå — av alla ställen — för att besöka Hedlundakyrkan.

Det var uppenbart att någonting inte stod rätt till. Han berättade sedan den egentliga anledningen. Hedlundakyrkan hade nämligen skickat ut ett informationsblad med ett cannabisblad på. Den innehöll också uppmaningen:
"Öppet för dig som är intresserad, nyfiken och vill prova på."

Det hela visade sig dock vara ett misstag från kyrkans sida. Cannabisbladet skulle varit ett höstlöv. I samma ögonblick som det förkunnades så försvann också "Little-N:s" religiösa pånyttfödelse. Hans svordomar kan därmed åter höras högt i Granloholm (och hos "S" i Sallyhill). Tack och lov för det!

Aftonbladet rapporterar om informationsbladet.

Etiketter:

onsdag, december 12, 2007

Rättsröta i Sverige







Det är dags att bli allvarlig för en stund...

Jag läste nyligen att de svenska domstolarna saknar kompetens när det gäller IT-relaterade mål. Det finns inte heller några specialutbildade domstolar i uppgift att ta hand om komplexa, eller ens de simplaste av IT-mål.

– I regel hanterar man det genom att välja en domare som rent privat har större kunskaper än andra. Men man kan inte prata om någon specialistkunskap, säger Staffan Levén, hovrättslagman vid hovrätten för västra Sverige, till IDG.

Vi hade också nyligen den löjeväckande razzian och utredningen mot The Pirate Bay. För er som inte vet så erhåller Pirate Bay ”trackers” till upphovsrättskyddat material. Förenklat kan man säga att de tillhandahåller länkar till upphovsrättskyddade filmer och musik, på samma sätt som Google och dylika sökmotorer gör.








Antipiratbyrån gillar naturligtvis inte att det är så lätt att ”fildela” och med hjälp av kammaråklagare Håkan Roswall så gjorde man 2006 en razzia mot Pirate Bays webbhotell. Pirate Bay har inget upphovsrättskyddat material på sina servrar och man kan, genom att använda Internet, mycket enkelt se vad de sysslar med. Man kan också enkelt konstatera att det de gör inte är olagligt. Det hindrade dock aldrig Roswall och polisen.

Samtliga servrar på webbhotellet beslagtogs, vilket ledde till att andra företag och privatpersoner som hade sina hemsidor på samma webbhotell som Pirate Bay, nu kopplades ned. Alla dessa servrar behölls också under mycket lång tid och de drabbade fick ingen som helst kompensation för att deras hemsidor, och i många fall verksamhet, stängts ned. Pirate Bay var dock igång igen inom några timmar, nu från ett utländskt webbhotell. Idag drivs de återigen från Sverige.

Noterbart i sammanhanget är att Kavkascenter, en Rysslandskritisk nyhetssajt hade sin hemsida på nämnda webbhotell. Roswall hade vid ett tidigare tillfälle försökt få den hemsidan stängd, men misslyckats då det är en nyhetssajt som är särskilt skyddad enligt svensk grundlag eftersom den har utgivningsbevis. Var det bara en slump att den sidan rök med av bara farten?

Personerna bakom Pirate Bay står fortfarande åtalade, trots att de inte begått någonting som tycks strida mot lagen. Åklagare Roswall har varit i rejält blåsväder sedan folk kritiserat att det inte fanns någon grund för razzian och att man huvudlöst går ärenden åt privata intresseorganisationer.

Roswall har vid upprepade tillfällen begärt uppskov och något datum för en rättgång tycks ännu inte vara satt. Det är uppenbart att åklagaren desperat söker efter någonting för att kunna rättfärdiga sitt snedsteg.

Personerna bakom Pirate Bay är åtalade för olaglig fildelning eller medhjälp till olaglig fildelning. Olaglig fildelning har de helt uppenbarligen inte begått och detsamma går att säga om medhjälp till olaglig fildelning. Skulle de, mot all förmodan, bli dömda så innebär det att vi som samhälle härnäst måste gå efter personer bakom Google, MSN, Gula Sidorna, Telia, osv.

Som grädde på moset är det uppenbart att tillslaget i grund och botten föregicks av ministerstyre. Bodström hade innan razzian varit i kontakt med Antipiratbyråns amerikanska motsvarighet och dess myndigheter, där det konstaterades att det skulle ligga i allas intresse att stänga Pirate Bay för gott. Om inte kunde handelssanktioner mot Sverige vara aktuellt. Trots ganska uppenbara bevis friades Bodström i den JO-anmälan som riktades mot honom.

Den svenska rättsrötan stannar dock inte vid detta. Nyligen dömdes en svensk Uppsalabo till villkorlig dom och dryga böter. Av utredningen att döma så har den tekniska bevisningen och hur man beaktat den varit under all kritik. Åklagaren och hennes kumpaner säger till exempel att det är väldigt konstigt att man har ett lösenordsknäckningsprogram och att det är konstigt att ha säkerhetsprogram, som följer med de flesta Linuxdistributioner. (Linux är ett gratis operativsystem, och ett alternativ till Windows.)








Chatrine Rudström är
kammaråklagare i Uppsala med it-brott som specialitet. Hon har drivit en rad mål där avancerad teknik figurerar, bland annat fallet med den utpekade ”Uppsalahackaren”. Målet har behandlats av en vanlig rotel på Svea hovrätt, utan särskild it-kompetens.

– Alla tre parter, domstolarna, åklagare och advokater, brister i kunskap om vad som nu är basal bevisning, erkänner Rudström för IDG.

Detta erkänner alltså den åklagare som ”satte dit” Uppsalahackern. Skrämmande, var ordet.

Framtiden då? Ja, inte ser det bättre ut. Antipiratbyrån, som jag berättade om tidigare, är en ekonomisk förening som företräder företag inom den svenska film- och datorspelsbranschen. Med andra ord är de som vilka andra företag som helst, med syfte att göra vinningar till sig själva. Detta till trots så samarbetar de VÄLDIGT NÄRA polisen. De får ta del i utredningar, deltaga i razzior och påverka polis och åklagare på ett skrämmande sätt som hotar vår rättssäkerhet.

Idag rapporteras det att Antipiratbyrån fått gå igenom hårddiskar som beslagtagits i en razzia mot en misstänkt ”pirat”, som polisanmälts av, just det, Antipiratbyrån. Motiveringarna till beslutet är också de skrämmande. Britt-Louise Viklund säger till IDG:

– Deras företrädare som ska höras i rätten ska höras under ed som alla andra och det är upp till rätten att avgöra deras trovärdighet. Vi får utgå från att inte ens antipiratbyråns företrädare begår mened för att främja sin egen organisation.

Hur ofta skickas den informationen till privata intresseorganisationer?
– Det kanske inte är så ofta, men vi måste ibland göra så eftersom vi tar in experter.

Deras experter i målet är alltså samma personer som gjort polisanmälan. Samma organisation som far med osanningar i media för att främja sina intressen. Samma organisation som föranlett ministerstyre i Sverige. Samma organisation som moraliskt agerar minst lika fel som landets alla ”fildelare”. Rättsröta, någon?

Antipiratbyrån har stött på ett problem i sin jakt på fildelare. För att få tag på en ”fildelare” måste man spåra denne via IP-adressen. För att få ut personuppgifter kring vem som har den aktuella IP-adressen krävs det att brottets straffskala är fängelsestraff, vilket fildelning inte är idag.

Antipiratbyrån gillar naturligtvis inte detta och man har varit på regeringen för att få till stånd en ändring. Enligt ett förslag skall upphovsrättshavarna (Antipiratbyrån) själva få begära ut personuppgifter kring misstänkta fildelare! Det är naturligtvis ett stort hot mot den personliga integriteten och det är en skandal att man ens funderar på att låta privata intresseorganisationer agera polis. Förslaget utsattes för hård kritik och går förhoppningsvis inte igenom.

Hur som helst så är det en skrämmande utveckling vi går mot, där företag som Antipiratbyrån får stor makt.

Etiketter:

lördag, december 08, 2007

Pilen kryper till korset







Vem minns inte min eminenta lägenhet på Albäcksgatan? En klockren lägenhet för en ungkarl i sina bästa år. Nåväl, det kom en del sarkastiska åsikter om ”bunkern”, som den kallades. En som hördes allra mest var Pilen. Nu får han dock krypa till korset – och det rejält! Det har nämligen visat sig att Pilen skaffat sig en egen bunker, i Haga dessutom!

Det blir också värre än så, för enligt rykten skall det vara ett gammalt skyddsrum som gjorts om till lägenhet. Det sägs också att lägenheten helt saknar riktiga fönster.






Som grädde på moset har han sedan beslutat sig för att inte ha någon inflyttningsfest. Skäms han för lägenheten, månntro? Skärpning för fan! Hur som helst; skrattar bäst som skrattar sist, Pilen!

Etiketter:

onsdag, december 05, 2007

Per Mårts och kanadensisk juniorhockey










Det har väl stått klart ganska länge att Per Mårts är en propp? I gårdagens Expressen hade han ett uttalande som styrker detta. Han är som bekant förbundskapten för småkronorna och skall tydligen ha scoutat de fyra svenska JVM-spelarna (Figren, Hagelin, Kempe och Möller) hemmahörandes i Kanada. Det faktum att han scoutar spelare skall han dock ha beröm för.

Tänk om Bengt-Åke kunde göra samma sak för A-landslaget? Inför OS kan jag visserligen erinra mig att han åkte och scoutade spelare som Zetterberg, Forsberg och Alfredsson. Ungefär som att han var tvungen att se dessa spelare på plats för att veta vad de gick för. Nä, det var uppenbarligen inget annat än en förtäckt semester, betald av förbundet. Fast å andra sidan... Med tanke på hans laguttagningar så kanske dessa spelare inte var givna i laget förrän han såg dem spela?

Nåväl, tillbaka till ämnet. Mårts skall han tydligen ha blivit överraskad av den låga kvaliteten på de tre juniorligorna i CHL (OHL, WHL och QMJHL).
- Så många dåliga hockeyspelare har jag inte sett samtidigt. Där måste de lära sig att överleva.

CHL-lagen omsätter flera miljoner dollar och har publiksiffror som i många fall överträffar Elitserielagen. Det är den liga som fostrat överlägset flest antal spelare till NHL. Det är inte heller någon större skräll att de kanadensiska juniorlandslagen, beståendes av CHL-spelare, kör över de svenska landslagen, år efter år.

Vår egen juniorliga med det coola namnet SuperElit däremot… Där snackar vi hockeyspelare på genomgående hög nivå. Eller?









Mårts
menar också att de kanadensiska juniorligorna är fel väg att gå för svenska talanger och det må vara sant för de många spelare som saknar kämparglöd, inställning och hjärta. För de spelare som besitter dessa egenskaper kan juniorligorna i Kanada vara ett utmärkt komplement till att spela i SuperElit och nöta bänk för ett svenskt seniorlag. Fast det gäller att man är "tuff", för Mårts fortsatte:
- Jag tycker de [tränarna] beter sig väldigt illa. Du och jag vill ha kritik som gör oss bättre. Därborta är det lite macho och en hierarki. Jag vet inte om man ska såga folk hit och dit. Det tror jag inte man blir bättre av.

Tänk er tanken att vuxna svenska män skall få ta emot kritik för sitt undermåliga spel! Nä, fy fan, det är uppenbart att de kanadensiska juniorligorna är en illusion och att de i själva verket är helvetet på jorden.

Tacka vet jag trygga, svenska, SuperElit!

Eller?

Etiketter:

"The Downie recalled!"









Med de senaste avstängningarna, nu uppe i fem stycken för säsongen, är det uppenbart att NHL och media är ute efter att sätta dit Flyers. Det enda positiva med hela soppan är den respekt och skräck som organisationen får runt om i ligan. Broad Street Bullies är tillbaka om än i en simplare form och det lär bara vara en tidsfråga innan "Philly Flu" börjar spridas runt om i ligan.







Den senaste spelaren att bli avstängd var Riley Cote, som fick tre matcher för en händelse som inte var särskilt allvarlig och inte heller ledde till någon skada. NHL varnade Flyers för framtida incidenter och Flyers svar var lika kaxigt som glasklart: "The Downie" kallades omedelbart upp från Philadelphia Phantoms för att förstärka laget mot Minnesota Wild. För er som inte vet så föll Downie offer för massmedial moralpanik efter att ha tacklat Dean McAmmond i en träningsmatch under försäsongen. Han fick 20 matchers avstängning och detta redan innan han ens spelat en enda NHL-match. Med sitt straff avtjänat står han nu redo för NHL-debut.








I natt tar sig Flyers an Wild på bortaplan och jag hade nöjet att observera deras skräck på ett av deras diksussionsforum, i tråden "Downie recalled" Nedan följer ett par underhållande citat:

"Well doesn't this news just suck."

"Is anyone else nervous, worried or concerned about the skilled players for the Wild with Philly coming to town. I know we (as fans) can't do a thing about it, but there has been a string of injurys following Flyers games."

"With the Wild just starting to get healthy again I would hate to see another injury to a key player. I guess the only thing players can do is, keep there heads up and dont put them selfs in situations that could injury them."

"Too all the Wild players good luck and dont get hurt."

"I don't think the Wild players will be scared to step on the ice because the big meany Philly Flyers are coming to town... at least I hope not."

"It's not Ultimate Fighting, which is where the NHL is headed unless the discipline guru's start taking control of the game."

"I'm worried about Philly coming to town in general with everything that's been going on. If we come out of this game healthy, I consider that a victory in itself."








Det är härligt att vara det mest fruktade och föraktade laget i hockey igen och man kan nästan börja förstå känslan hur det var att hålla på Flyers under 70-talets glansdagar. Lås in edra fruar och barn; Broad Street Bullies är tillbaka och The Downie likaså!

Etiketter:

fredag, november 30, 2007

Bergväggen /v2

Jag noterar att Bergväggen har fått en mer seriös inriktning än senast det begav sig. I slutet på 90-talet var Bergväggen en populär hemsida på Hedbergskas gymnasieskola. Profiler som Caveman, Henke, Svedin, Hjorten, Javet och Ankan var flitiga besökare på sidan där man kunde läsa om allt ifrån hockeypubliksiffror till den ökända ”Kreü-knackningen”. Sidans största attraktion var dock de många porrbilderna som till slut ledde till sidans undergång.

Bandbredden räckte inte till för alla besökare och sidan gick i graven i samma stund som Larsa tog med sig Internetsladden hem. Det är kul att sidan har återuppstått så länge den fortsätter att vara seriös! För frågan är väl bara när porrbilderna återkommer, Larsa? Förresten, fungerar den gamla adressen? http://cum.two/slaska22

/hb97danz

Etiketter:

Bästa citatet









Bästa citatet från Londonresan bjöd Sanna på och detta redan innan vi lämnat Sverige. Vi satt oss för att äta på O'Learys då hon beställde strips eller något dylikt. Hon var dock lite skeptisk till dippsåsen och frågade servitrisen:
"Är det kött i dippen?"

Etiketter:

Uppdateringar

Jag tycks ha fått till inloggningen igen så härmed lovar jag bättre frekvens på uppdateringarna, inte minst då jag fått konkurrens av Bergväggen och Cafékajen.

Etiketter:

London!

Resan till London levde helt klart upp till förväntningarna! Mats och Therese var utmärkta värdar, London lika trevligt som alltid och musiken över förväntan!

Onsdagen blev ganska kämpig. Avresan skedde redan på tisdagskvällen och det blev därmed ingen sömn under natten eftersom flyget gick kring sextiden på onsdagsmorgonen. I väntan på flygbussarna till Skavsta hade vi visserligen tänkt sova på en bänk på Centralstation. Den planen gick dock snabbt i stöpet, sedan det visat sig att de stängde kring midnatt. Vi sökte därmed härberge hos Josef och Johanna under några timmar. Vi fick också sällskap av Pilen, som nyss hade kommit hem efter att ha sett någon meningslös fotbollsmatch i Italien.









Nåväl, väl framme i England, kring åttasnåret lokal tid, fick jag tillbringa tolv timmar på stan i väntan på att Mats eller Therese skulle sluta jobbet och komma hem. Utan sömn blev det många långa och tröttsamma timmar. De flesta spenderades på diverse kaféer och jag vet inte hur många cappucinon jag fick i mig under dagen. På kvällen blev det någon öl och fotboll på en lokal pub i Southwark.

Torsdagen spenderade jag till en början inne på stan, ensam, sedan Sanna och Joanna tagit sovmorgon fram till 14-tiden. På kvällen käkade jag och Mats en trevlig pubmiddag (beståendes av cheeseburgers). Sex Pistols spelade samma kväll ute i Brixton i den första av sex planerade reunion-konserter. Jag försökte få med mig någon på denna historiska händelse, men inge ville. Jag beslöt mig därför för att åka ut till Brixton efter middagen för att kolla vad en biljett kunde tänkas gå på. Dessvärre så strulade tunnelbanan och inga tåg skulle gå tillbaka från Brixton. Jag hoppade därför av i Stockwell för att försöka gå till Brixton och därigenom ha tillbakavägen utstakad. Det var fler som hade samma plan och jag slog följe med två trevliga medelålders herrar som blev gröna av avund då jag berättade att jag skulle se The Verve dagen efter.










Väl framme i Brixton hittade jag genast en ”tout” som skulle ha 50 pund för en biljett. Jag spelade genast ointresserad och fick ned priset till 40 pund, ett överkomligt pris för att se en av de grupper som revolutionerade musiken, en gång för länge sedan. Pistols var kraftigt försenade och det var inte förrän buropen började höras som de intog scenen. De var över all förväntan och Johnny Rotten visade att han var i absolut toppform när han pratade med – och inte minst hånade – publiken.

På fredagen mötte jag upp "Paris & Nicole" ute i Camden, dit de åkt för att tatuera sig. Redan här fick vi ett smakprov på deras eminenta lokalsinne. De hade nämligen gått omkring utan att hittat någon tatuerare. De hade fått fråga på turistinformationen och fått till svar att gå ut och till höger. Där hittade de omgående flera av de 100-tals(?) tatuerare som finns i Camden. Noterbart är att det bokstavligen tog tio skunder från att jag klev av ut ur tunnelbanestationen tills jag fick höra:
"Want some weed, mate?"









På kvällen blev det lite öl innan vi, något sena, tog tunnelbanan tillbaka till Camden. Vi skyndade oss bort till Roundhouse, där The Verves efterlängtade reunion-spelning väntade. Det var ett enormt tryck efter biljetter. Folk gick desperat omkring utanför och försökte köpa biljetter, där priser uppemot 3000 kr nämndes. Sanna hade ingen biljett och desperationen kunde snabbt skönjas i hennes ögon.









Efter mycket om och men hittade hon en kille som sålde två biljetter för 300 pund. Hon bad om att få köpa en, men killen tvärnekade och gick därifrån. Sanna bad och påpekade att hon faktiskt rest ända från Sverige för att se konserten. Det visade sig då att killen också var svensk. Sanna fortsatte ändå att prata engelska innan jag och Joanna påpekade att hon kunde börja prata svenska. Efter mycket om och men fick hon ena biljetten får 100 pund.












Konserten var helt fantastiskt bra. Alla hitsen spelades och den enda låten jag riktigt saknade var One Day. Arenan var mycket bra och publiken levde med i allra högsta grad. Enda smolket i bägaren var att vi hade sitt- istället för ståplats. Jag fick i alla fall trevligt sällskap i form av en het dam från Wales. Hon visade mig en hel del uppmärksamhet. Dessvärre så hade hon sin man bredvid sig så jag hade inte alltför mycket svängrum.

På scenen öste Ashcroft och McCabe på rejält och det här var förmodligen en av de bästa konserterna jag varit på. Förmodligen är bara Oasis i Manchester bättre.

Efter konserten begav vi oss till ett snabbköp för att köpa dricka. Sanna och Joanna köpte säkert tio Bacardi Breeze som de sedan hällde i sig i värsta alkisstil. Personligen, sofistikerad, som jag är så drack jag bara ett par stycken i en måttlig takt. Tjejer, man behöver inte alltid vara askalas när man går ut. Efter köpstoppet begav vi oss mot tunnelbanan för att möta upp Mats och Therese.








Efter spelningen gick vi på Koko, den kända klubb som syns i TV-programmet ”London Live”. Det var ”Club NME” och det bjöds på livemusik, som var helt OK, även om det var lite för mycket electronicinfluerat för min del. I barerna var det desto bättre musik. I den vi bosatte oss i spelade DJ:n det bästa av vad musiken har ett erbjuda. Det var som att han hade kopierat min playlist och artister som Oasis, Kasabian, Stone Roses och Blur snurrades friskt. Jag snackade en hel del musik med DJ:n och fick sex stycken biljetter som kunde bytas in mot gratis öl eller drinkar. Kvällen var på det hela riktigt lyckad!

Lördagen började med en dyr fast god frukost i Soutwark. Joanna och Sanna skickade sedan ett SMS till Mats: ”Visst bor du i Wimbledon?” Det var naturligtvis helt felaktigt och den tunnelbaneresa som normalt tar åtta minuter hade förvandlats till en 45-minutersresa ovan jord, för damerna som har de sämsta av lokalsinnen. Efter någon timme dök de upp i Soutwark, där de sedan tvingades söka upp oss ute vid Tower Bridge, där vi satt och fikade. De följde med hem till Mats, hämtade sina väskor och begav sig ut till sitt boende i Bayswater. Vi bestämde att de skulle komma tillbaka kring 20-tiden för mat. Så blev det aldrig. Det visades sig sedan att de återigen visat sig oförmögna av att klara den enkla uppgiften att åka tunnelbana. Det bekräftades av Joannas SMS som såg ut något i stil med:
”Men va fan vi är i jävla Winbledon igen! Kuktunnelbana!”








När de sedan kommer fram, kraftigt försenade på över två timmar undrar de ”hur jävla många Paddington stations det egentligen finns?” Det finns naturligtvis bara en (även om den är utmärkt som två på kartan för att särskilja att den servar två olika linjer) och Paris och Nicole har därmed spenderat större delen av tiden med att åka fram och tillbaka till Paddington station, som dessutom inte är i närheten av Southwark. En tunnelbaneresa på maximalt åtta minuter förvandlades återigen till en tvåtimmarsresa för damerna. Skall man skratta eller gråta? Jag skrattade i alla fall. Tills jag grät.








Deras sena ankomst ledde till att förfesten blev alltför försenad. Mats och Therese tappade intresset för att gå ut så jag, Sanna och Joanna begav oss ensamma ut, sent. Vi hade fastnat för ett ställe vid Waterloo Bridge, inom gångavstånd från Mats och Therese. Det var viktigt eftersom vi var tvungen att bege oss hem kring fyra, då hemresan stod för dörren.

Stället vi hamnade på var ett stort studentställe, som kanske inte var fullpackat men ändå bjöd på bra musik, fast det kanske var lite för brett för att helt falla mig i smaken. De spelade allt från Guns n’ Roses till 70-tals hits, även om britpopen tack och lov dominerade. Joanna och framförallt Sanna var rejält på lyset. De tyckte direkt att det var ett skönt ställe, men sedan de inte blivit alltför mycket uppraggade sjunk deras intresse drastiskt.









Framåt 03-tiden ville de därför möta upp Sannas pojke, Rob, på ett ställe längre än en halvtimme därifrån. Med tanke på den tidspress vi var under så var detta en idiotisk idé, men de vägrade lyssna. I alla fall inledningsvis. Sedan de irrat runt i 20 minuter utan att hitta en taxi eller vägbeskrivning gav de tack och lov upp. Vi gick tillbaka till stället och begav oss därifrån klockan fyra. Sanna hade då ringt dit Rob, pojkstackaren, som väntade på oss utanför. De fick inte göra så mycket mer än att säga hej innan vi drog med oss Sanna. Väl hemma i Southwark begav vi oss till närmsta butik och inhandlade chips och dricka. England har verkligen goda chips! Sanna var full hela vägen till flygplatsen och jag måste säga att hon var ganska underhållande. Se nedan för ett litet smakprov:


Etiketter: , ,

tisdag, juni 26, 2007

"Matt Nibe" bloggar










Mannen som var kritisk mot allt bloggande har nu krypit till korset och skaffat sig en egen blogg. Det handlar om Nibe och hans blogg "din boj i bukten", eller "Matt Nibe", som den först hette.

Besök gärna bloggen, för Nibe brukar ju ha mycket skit att förtälja för omvärlden...

http://heading-for-decapitation.blogspot.com/

Etiketter:

Skolkade Pilen från biologin?











Frågan är helt klart befogad sedan Pilen under en promenad visade sig ovetande att maskrosorna blir vita och ”fröar” efter att de dött.

Var inte Pilen med både i Skogsmulle och Fältbiologerna? I så fall ter sig det hela än mer märkligt...

Etiketter:

The Verve reunite!!!









NME släppte idag den lika underbara som överraskande nyheten att The Verve kommer att återförenas för en tour framåt vintern! Det ryktas även om att grabbarna kommer att arbeta på ett nytt album under sommaren!

Ashcroft, McCabe, Jones och Salisbury är därmed tillsammans för första gången sedan 1999! Någon som hakar på och ser dem i London i november? Biljetterna släpps den sjätte juli och jag kommer definitivt att försöka få tag på en.

Etiketter:

Midsommar

Midsommar blev väl ungefär som väntat. Men vad hände egentligen? Minnet är ganska diffust men vi höll igång ett bra tag, som sig bör. Alla var klapp, vilket får symboliseras av herrarna Henke och Nicke som båda blev utan mobil sedan de i fyllan glömt bort sina respektive PIN-koder. Smidigt.

Det blev dåligt med bilder, jag tror jag glömde bort det i all berusning. Här kommer i alla fall några:





























Etiketter:

måndag, juni 11, 2007

Woo Woo!


















Woooooooooooooooooooooooooooo!

Etiketter:

Din x

Det finns ett och annat skönt företagsnamn ute i samhället:






















Deras namn...

Etiketter:

torsdag, april 19, 2007

Woxxa och Barât?

Någon annan som sett Woxlins likhet med Libertines/Dirty Pretty Things Carl Barât?










Carl Barât?











(Pete och) Daniel Woxlin?

Som bonus passar jag också på att sno en klassiker från Nickes blogg:

Etiketter:

måndag, april 02, 2007

John R. Bolton

För att hålla P intresserad så kommer härmed ett litet politiskt inslag med John R. Bolton, USA:s före detta FN-ambassadör. Hans syn på demokrati och hans historiska koll är minst sagt intressant.

Jon Stewart är för övrigt en utmärkt komiker som tyvärr inte syns särskilt mycket i svensk TV.

The Daily Show:


Och uppföljningen:


Etiketter: ,

fredag, mars 23, 2007

Böghög


Här är den efterlängtade videon från i somras, där vissa personer skämmer ut sig utanför Oscar. Klockan är 03:05, alltså direkt efter stängning, när de bestämmer sig för att köra en "böghög" alldeles utanför. Jag tror visst att Jacke fick ta den värsta smällen.

Deltagarna är Henke, Josse, P, Jacke, Sanna, Joanna, Nisse och Johan.

Notera hur Johan, ”Uppviglaren", hoppar in som siste man. Game misconduct for third (eller snarare seventh) man in! Det är också intressant hur Joanna och Sanna går dit, men inte vågar fullfölja aktionen.

Etiketter: ,

Joanna Diamond?










Att Joanna gillar Amy Diamond har varit en hemlighet, men inte längre. Häromveckan kunde man nämligen se på http://last.fm att hon hade lyssnat 118(!) gånger på en av Amy Diamonds låtar.

Snacka om taskig smak och fantasilös variation i låtvalet…

Etiketter:

Polisens het








Lördagen blev väl sådär… På vägen till krogen blev jag tagen av polisen och fick böta 500 kr (Har de inget bättre för sig?). Anledningen? Nej, det var ingen pissbot, jag hade bara med mig lite färdkost (läs: vodka och lite fruktsoda) på vägen till krogen.

Det ironiska var att det var smuggelsprit. I vanliga fall brukar jag bara ta med en halvliter och köra på det, men när det nu var så (förhållandevis) billig sprit så tog jag med mig hela flaskan, vilket visade sig bli mitt fall. Med en vanlig halvliter så hade jag konsumerat det hela innan jag ens nått poliskontrollen.

Nu till den stora frågan: Skall Joanna och Sanna stå för kalaset? Eller skall de dela på notan tillsammans med Nicke? Jag skulle nämligen inte ut, men blev tvingad av just ”Paris och Nicole”. Att Nicke förstörde hela kvällen genom att inte gå ut och därmed sent flytta förfesten från P till Jocke i stan, spelar ju också in.

Nicke, Sanna och Joanna, jag skickar notan så får ni göra upp sinsemellan om betalningen.

Etiketter:

tisdag, mars 13, 2007

Pete!






Pete Doherty (uttalas ”Dockerty” av vissa, så det så, Henke!) fyllde 28 år igår och vad passar då bättre än en lista över Babyshambles bästa låtar? För de som inte har någon koll på Pete, annat än de skandaler som står att läsa i skvallerpressen, så är han en av frontfigurerna i The Libertines; 2000-talets bästa band som tog England med storm. Pete och Libertines andra frontman, Carl Barât, drog inte jämt och 2004 splittrades bandet, efter bara fyra år och två studioalbum.

Carl drog vidare och startade Dirty Pretty Things medan Pete startade Babyshambles. Därefter har framgångarna varit blandade och även om de nya banden inte ens är i närheten av att komma upp i samma klass som Libertines så har de en och annan fantastisk låt.

Här kommer så en lista på Babyshambles tio bästa låtar. Har du inte hört dem förut, så är det bara att dra hem dem. Och har du inte ens hört Libertines? Ja, då har du gått miste om någonting riktigt stort!

1. Albion
2. Fuck Forever
3. The 32 of December
4. Beg Steal and Borrow
5. Killamangiro
6. Pipedown
7. The Man Who Came to Stay
8. Loyalty Song
9. Back From the Dead
10. The Blinding

Etiketter:

söndag, januari 28, 2007

Pelles krav









Jag hade en diskussion med P igår, där jag kom med påståendet att det finns väldigt få snygga fotomodeller. Han tog hela resonemanget ett steg längre och menade att det inte finns en enda snygg fotomodell. Trots att jag tog upp Heidi Klum och Tyra Banks som fina exempel så stod han fast vid sin åsikt.

Sedan tidigare har han också sagt att han skulle tacka nej till Jennifer Aniston, även under dennes storhetstid. Det börjar bli lite ”Henkeklass” över P:s absurda krav.

Finns det något samband med att han numera inte ser sig själv som singel, månntro?

Två damer som tydligen inte duger åt Pelle:

Etiketter:

Kompletterande uppgifter

Det har inkommit nya uppgifter (jag avslöjar inte källan, men den börjar och slutar med ett "P") gällande Nickes fascination av Sandra Bullock. Det är tydligen så att affischen han har på rummet inte alls är en affisch. Istället så är det en svartvit datautskriven A4-bild av en lättklädd Sandra. Man skall tydligen kunna se ett par stora... pixlar...

Håhå, Nicke!

Etiketter:

torsdag, januari 25, 2007

"Tack detsamma"













Sanna
och Joanna, eller Paris och Nicole som vi har börjat kalla dem, har varit i farten igen. Paris (Sanna) har nämligen skaffat sig en intressant ovana. Den visar sig på följande sätt:

Joanna och Sanna är inne för att köpa en sallad. De betalar kassörskan och när de skall bege sig hemåt utspelar sig denna lilla konversation.

- Ha en trevlig kväll, säger Joanna till kassörskan.

- Tack detsamma, utbrister Sanna, varpå hon och Joanna lämnar butiken.

Kassörskan? Ja hon hann inte säga någonting eftersom Sanna svarade åt henne.

Så när Sanna instämmer i någonting riktat till tredje part säger hon numera ”tack detsamma”, vilket i sammanhangen blir hysteriskt roligt.

Etiketter:

Sanna och Hubert

När Sanna och Joanna var små så hade de varsin äcklig eremitkräfta som husdjur. Vad de hade dem till har jag ingen aning om, men de lär knappast ha gosat med dem alltför mycket. De är nämligen riktigt äckliga (för att förtydliga så talar jag om eremitkräftorna och inte Sanna och Joanna).

Nåväl, det var inte det roliga i denna historia. Det är istället det faktum att Sanna sparat på kadavret efter sin eremitkräfta – Hubert som han så fantasifullt hette – i över tolv år!






Vilken sjuk människa sparar på en äcklig insekt (eller vad den nu må klassas som) i en ask i t o l v långa år? Som tur var fann Pappa Pelle asken och slängde den omgående, till Sannas förtvivlan, i soporna.

Etiketter:

Nicke och Sandra

Efter det senaste avslöjandet om Nicke så har ni kanske fått en konstig uppfattning om grabben? För att ge honom lite upprättelse så kan jag avslöja att han faktiskt gillar vettiga damer också. Sedan barnsben har varit hopplöst förälskad i Sandra Bullock.
- Hon var så sexig i Speed, tänk att ha ett sådant initiativrikt fruntimmer, lär han ha sagt en gång i tiden.

Som om det inte vore nog så har han fortfarande den här affischen uppsatt i pojkrummet:

Etiketter:

onsdag, januari 17, 2007

De bästa låtarna år 2006







2006 har passerat och musikmässigt så var det, all rap och kommersiell pop till trots, ett ganska hyfsat musikår. I brist på någonting vettigt att göra, så har jag plitat ned de tio bästa låtarna från det gångna året.

10. Scissor Sisters – I Feel Like Dancin’
En irriterande låt som sätter sig i huvudet och till slut blir bra.

9. The Lemonheads – In Passing
Ett underskattat band, med en del trevliga låtar, där "In Passing" stack ut från mängden.

8. Razorlight – In the Morning
Halvsvenska "Razorlight" fick sitt stora genombrott under året.

7. The Strokes - Razorblade
Rock n' Roll!

6. Pete Doherty – Beg Steal and Borrow
Pete kan ännu, drogerna till trots (eller tack vare?). Här med ett fenomenalt akustiskt nummer.

5. Arctic Monkeys – I Bet You Look Good on the Dancefloor
De överskattade Sheffield-aporna har trots allt gjort en och annan bra låt.

4. Dirty Pretty Things – Bang Bang You’re Dead
Carl Barat har alltid stått i skuggan av Pete Doherty, men 2006 var han "Libertines-kungen".

3. Primal Scream – Country Girl
Veteranerna i "Primal Scream" lyckades återigen få till en svängig melodi.

2. The Kooks – Ooh La
De gjorde årets bästa debutplatta, med "Ooh La" som bästa låt.

1. Richard Ashcroft – Words Just Get in the Way
Ashcroft skapade inte bara årets bästa låt utan även årets bästa platta i och med "Keys to the World".

Etiketter:

tisdag, januari 16, 2007

Nicke vill ha "Lill-Babs"







Gillar Nicke den 69-årige Lill-Babs? Ja, i alla fall om man lyssnat till de historier som florerat i området. Han skall tydligen ha förklarat hur han gärna skulle hoppa i säng med Lill-Babs, om tillfället gavs. Tydligen så är hon ”riktigt fräsch och välbevarad”.

Det hela lät ju högst osannolikt, men när jag konfronterar honom med ryktet så bekräftar han det:
- Det är sant, skulle du kunna motstå det där heta energiknippet?

Ja, Nicke, det skulle jag kunna!

Vår GILF-hunter Nicke vill ha Lill-Babs och Sanna gillar män (läs: gaggiga gamla gubbar) som Lasse Berghagen och Arne Hegerfors, det är onekligen någonting som inte står rätt till hos syskonen...

Etiketter:

onsdag, november 08, 2006

Idol förnedrar och mobbar ungdomar!







Det är en smärre skandal att ett så pass hemskt program som Idol får sändas i svensk television. I alla fall enligt Kjell Bergqvist som tycks ha en personlig vendetta mot TV4, sedan han själv fått kritik för att ha berömt riksmongot Carolina Gynnings bröst.

Till Aftonbladet säger han bland annat följande om kanalens VD Jan Scherman:

-Han är väl ytterst ansvarig för det där företaget. Jag vill bara få dem att sluta vilseleda människor, framför allt våra ungdomar och unga tjejer.

Vad är egentligen vilseledande med att klart och tydligt förklara för dessa ungdomar att de inte kan sjunga och istället bör satsa på någonting annat? Det är väl tyvärr bara i dubbelmoralens Sverige som man inte får säga sanningen om folk som tror att de är guds gåva till mänskligheten.

Förutom Bergqvist så har en annan svensk kändis iklätt sig rollen som moraltant. Den folkkäre artisten Lars Winnerbäck ”rasar” nu tydligen också mot Scherman och TV4.

Enligt Winnerbäck”marknadsför [TV4] mobbning med en ball attityd när resten av samhället försöker arbeta mot problemet”.

I protest mot detta så stoppar han nu den reklamkampanj som han tänkte ha i TV4. Frågan är om kanalen kan överleva detta dråpslag? Tänk er själva vilken katastrof det skulle vara att inte få sända Winnerbäcks fantastiska reklamkampanj!

Angående Bergqvist så har han i alla fall rätt i en sak, gällande Gynning:

"Naturligtvis fick hon inte uppdraget i Förkväll på grund av att hon var den som var mest kvalificerad för uppdraget."

Självfallet var hon inte bäst kvalificerad. Hon fick jobbet på grund av könskvotering, eller nåja, snarare på grund av bröstkvotering. Men det är väl inget fel i det, eller hur?

Det skulle förresten vara intressant att se vad Bergqvist och Winnerbäck tycker om den amerikanska versionen av idol. För här snackar vi hysteriskt roliga, men samtidigt väldigt elaka sågningar. Det är precis så som TV skall vara. Simon Cowell är kungen av "mobbnings-TV".

Etiketter: